Du saknas mig...

Den 18 maj förra året, vändes hela mitt liv upp och ner. Någon ryckte bort mattan under mina fötter. Min stora förebild, min styrka och mitt mod försvann på ett ögonblick.
Det har inte gått en dag sen dess, utan att jag tänkt på dig.
Men jag vet att du finns kvar här hos oss och vakar över oss, ser till att vi har det bra.
Jag har fått mina godnattkramar som du lovat mig. Förlåt för att jag har glömt att ge dig en morgonkram som jag lovade dig. Det har jag försökt att kompensera dig genom att krama dig lite mer de andra gångerna
Tack för allt du gjort för mig och oss andra. Tack för att du älskat oss som mest, när vi som minst förtjänade det!
Dagarna går men du lever fortfarande kvar, i alla minnen.
Varje gång jag tar fram min symaskin så minns jag den telefon support du stod för. Varje gång jag skulle sy och jag klantade mig som vanligt. Jag minns speciellt en kväll när jag skulle sy ett par byxor till halloween, då jag i min förvirring sydde helt fel och det slutade med att jag hade 2 byxben men ingen öppning. Vad vi skrattade i telefon =) Fortfarande varje gång jag ska sy är jag på väg att ringa dig.
Du är fortfarande min styrka, glädje och mitt mod. Jag älskar dig mormor, man kan inte ha en bättre mormor än dig!
Din Jessica