Pinsamt...

I lördags hände det återigen...För det är ju inte 1.a gången och jag antar att det kommer fler gånger.
Jag förstår inte hur man frivilligt utsätter sig för åtlöje, antagligen är det total avsaknad av självrespekt. Du måste verkligen må riktigt dåligt, känna dig riktigt ensam och söker bekräftelse.
Jag förstår inte riktigt vad du försöker åstadkomma? Att jag ska bli arg? Att jag ska lämna honom?
Tror inte att du riktigt förstår dig på situationen, inget av det kommer att hända. Ok min första reaktion var att bli irriterad, sen skrattade jag åt dig, men nu kan jag inget annat än att tycka synd om dig.

Jessi

Vishet...

Den följande dikten har följt mig i många år. Den har gett mig insikt, mod och styrka att gå vidare.
Texten som följer är bara ett kort utdrag av dikten.

" Då kärleken kallar er, följ honom. Fastän hans vägar äro svåra och branta och när hans vingar omsluter er, överlämna er då till honom. Fastän svärdet som är dolt i vingarna kan såra och när han talar till er, tro honom. Fastän hans röst kan lägga era drömmar i spillror, såsom nordanvinden ödelägger trädgården. Ty liksom kärleken kröner er, skall han också korsfästa er. Men om ni i fruktan enbart söker kärlekens fria och kärlekens njutning, då är det bättre att ni skyler er nakenhet och går bort från kärleken, till ett liv utan årstidens växlingar, där ni skrattar, men inte allt ert skratt och gråter, men inte alla era tårar."
(Kahlil Cibran)

Kram från Jess

Tjosan

Tiden har inte riktigt funnits till för att skriva i bloggen och när jag har haft tid så har orken inte funnits. Har tusen saker att göra och sakta men säkert bockar jag av saker från listan.
Nu stundar ljusare tider och med den kommer mera energi, vilket är mycket välbehövligt.
Har inte så mycket mer att tillägga för tillfället, förutom att jag njuter av att höra fåglarnas kvitter. Sommaren är snart här.

Kramas