Vishet...

Den följande dikten har följt mig i många år. Den har gett mig insikt, mod och styrka att gå vidare.
Texten som följer är bara ett kort utdrag av dikten.

" Då kärleken kallar er, följ honom. Fastän hans vägar äro svåra och branta och när hans vingar omsluter er, överlämna er då till honom. Fastän svärdet som är dolt i vingarna kan såra och när han talar till er, tro honom. Fastän hans röst kan lägga era drömmar i spillror, såsom nordanvinden ödelägger trädgården. Ty liksom kärleken kröner er, skall han också korsfästa er. Men om ni i fruktan enbart söker kärlekens fria och kärlekens njutning, då är det bättre att ni skyler er nakenhet och går bort från kärleken, till ett liv utan årstidens växlingar, där ni skrattar, men inte allt ert skratt och gråter, men inte alla era tårar."
(Kahlil Cibran)

Kram från Jess